trötter
Ja. Fasen. Det kan man påstå att man är. Arbetet fortskrider med mig själv och mina inre demoner. Det finns inga känslor, jag bara är, känns det som. Men det kanske hör till.
Folk pratar mycket, å dem förvränger allt till det mest... ja..., banala och allmänt patetiska saker. Att ens liv är så intressant att det måste snokas, det ska kollas, det ska spridas dittan och dattan. Men, som sagt, hör väll till.,skulle vara skönt att slippa dessa personer runt en, men dem är fan svåra att plocka. För många av dem håller ihop. Ska nog fixa nått för er att prata om. Jäkla idioter.
Just,ja. Ni som läser här. Kommentera gärna åxo.
Natti på er
Folk pratar mycket, å dem förvränger allt till det mest... ja..., banala och allmänt patetiska saker. Att ens liv är så intressant att det måste snokas, det ska kollas, det ska spridas dittan och dattan. Men, som sagt, hör väll till.,skulle vara skönt att slippa dessa personer runt en, men dem är fan svåra att plocka. För många av dem håller ihop. Ska nog fixa nått för er att prata om. Jäkla idioter.
Just,ja. Ni som läser här. Kommentera gärna åxo.
Natti på er
mitt i natten
Tröttare än tröttast, ser på livet ur en väldigt mörk och dyster vinkel. Men det är väll så det ska vara stundtals? Måste se allt i gråskalor ibland för att uppskatta färgen.
Jag har fortfarande inte riktigt förstått hur folk tänker? Å nu, för ett par dagar sen märkte jag ( jag skulle maila lite info) märkte jag en sak som gjorde att jag började, av en,underlig anledning, fnissa å skratta. En sak man inte ska kanske göra det åt, men men.. Hehe. Löjligt,men så är det.
Har varit mycket musik igång på sista tiden, och,har funderat lite kring det. Hur kan man ryckas med ,sådant ,känslomässigt i lite ljud? Men fan vad man har funnit låtar som kan måla upp en känsla som man sen tar till sig. Samma sak med allt visuellt. En jäkla bild man ser å tänker "god damn, detta är fan så det är" ... fick en sådan här om dagen. En bild som sa "detta har du levt med" hehe.
Annars så börjar man bli rätt ok... Har bearbetar å tänkt. Jag är väll inte riktigt 100% än. Men det kommer. :-) Rensar lite folk ur tillvaron igen, energi slukare som dem är. Men nu till veckan som kommer (v25) kommer det två små energi givare å glädje spridare :-) dem som är det viktigaste... mina barn. Utan dem är jag inte hel. Puss på er, pappa kommer alltid älska er.
Till er vänner, all lycka i världen. Till er andra... Nej.
Jag har fortfarande inte riktigt förstått hur folk tänker? Å nu, för ett par dagar sen märkte jag ( jag skulle maila lite info) märkte jag en sak som gjorde att jag började, av en,underlig anledning, fnissa å skratta. En sak man inte ska kanske göra det åt, men men.. Hehe. Löjligt,men så är det.
Har varit mycket musik igång på sista tiden, och,har funderat lite kring det. Hur kan man ryckas med ,sådant ,känslomässigt i lite ljud? Men fan vad man har funnit låtar som kan måla upp en känsla som man sen tar till sig. Samma sak med allt visuellt. En jäkla bild man ser å tänker "god damn, detta är fan så det är" ... fick en sådan här om dagen. En bild som sa "detta har du levt med" hehe.
Annars så börjar man bli rätt ok... Har bearbetar å tänkt. Jag är väll inte riktigt 100% än. Men det kommer. :-) Rensar lite folk ur tillvaron igen, energi slukare som dem är. Men nu till veckan som kommer (v25) kommer det två små energi givare å glädje spridare :-) dem som är det viktigaste... mina barn. Utan dem är jag inte hel. Puss på er, pappa kommer alltid älska er.
Till er vänner, all lycka i världen. Till er andra... Nej.
Dagar
Har så mycket att skriva, men mycket av det skulle förstöra för vissa personer. Jag vet att DU är här inne å läser ibland.
Börjar tappa förtroendet på människor i dessa krokar.. eller människor överlag, speciellt kvinns.. Ni må va bland de underbaraste varelserna som går på denna jord, men shit vilket kontroll behov och bekräftelse behov. Visst att det ligger i människans natur "SE MIG HÖR MIG" men att lägga in "gör som jag säger" eller "det du säger/gör är feeeel". Jag har lovat mig själv att leva varje dag. Lyckas ibland, misslyckas då å då. Men nått positivt gör jag varje dag. Så jag slipper gärna drama queens och folk med kontroll behov, eller uppmålande av Fan på väggen. Jag mår inte själv hundra, så jag behöver omringa mig med folk som muntrar upp mig, inte ifrågesätter och dömer mig.
Jag vill vara glad och lycklig.. skratta å bara va.. snälla. Låt mig göra det.
En dag i taget
Igår skrev jag detta inlägg med så mycket... ja.. Men tog bort den nu, för den kommer bara påminna mig om en massa skit.
Men men.. Nu lever jag en dag i taget å bryr mig endast om kidsen och mig. Det som är det viktigaste.
Tänker inte bli som majoriteten av alla skilda föräldrar.. Dags att ta sig i kragen
Besviken
Trodde jag inte... trodde jag inte alls.. synd att det skulle bli så att jag aldrig kommer lida med er, hjälpa er, finnas där för er eller se er som en jämnlike igen. Ni är så lågt stående att t.o.m gråsuggorna ser ner på er
En hemlig kanske kommer snart
Ja... Kanske ska ta upp den hemliga bloggen igen. Råkade visst radera den för ett tag sen, men ska väll öppna den igen, lr kanske en ny.
Fick ett tips av en vän att återuppta skrivandet, helt utan censur, dock utan att hänga ut folk, för att jag har sådant kaos inom mig att jag vare sig snart vet ut lr in.
Som tur är har man kidsen... Dem ger en så mycket energi, ger otroligt mycket glädje... Helt underbar känsla att se dem i ögonen å se värmen å kärleken. Dem ÄR min styrka.
Men som sagt. Hemlig blogg var det. Japp. Hädanefter är det den som gäller.
Ni som läser denna vill jag bara meddela att jag mår skit bra.
Tjillevipp
Lonley day
Ja, det blir vad man gör det till. Livet går vidare.
Känns konstigt att sitta själv i ett tomt hus. Ingen som kommer å frågar om nått, ingen som har nått att berätta, ingen som kommer å ger en kram bara för att... ingen att tjafsa med.
Just idag känns det tomt och ensamt. Jag ville så gärna, men började fundera och kom fram till ett svar. Inte den jag ville men. Jaja. Finns tusen åter. Bara surt att man föll lite, för andra gången i livet, å samma visa denna gång. No good.
Känns konstigt att sitta själv i ett tomt hus. Ingen som kommer å frågar om nått, ingen som har nått att berätta, ingen som kommer å ger en kram bara för att... ingen att tjafsa med.
Just idag känns det tomt och ensamt. Jag ville så gärna, men började fundera och kom fram till ett svar. Inte den jag ville men. Jaja. Finns tusen åter. Bara surt att man föll lite, för andra gången i livet, å samma visa denna gång. No good.
Men jag har haft det bra. Jag mår bra majoriteten av tiden, men dessa dagar är fan inte kul.
Men lika bra att inse fakta. Ensam är stark. Ingen som bryr sig på riktigt iaf.
Men lika bra att inse fakta. Ensam är stark. Ingen som bryr sig på riktigt iaf.
Blir så trött..
Vissa saker man hör är fan skrämmande. Finns fan folk till allt. Skulle det va jag som blev utsatt för nå dyl å falska anklagelser, skulle det fan bli (jag vet .. säkert många som tycker det är löjligt) polis anmälan på en gång.
Sen folk som gör en höna av en fjäder.. Förstorar saker till sådanna enorma proportioner så det är skrämmande att se hur dem igentligen funkar. Där å.. tänk lite längre.. det är medmänniskor, folk som bryr sig, vänner... vill man förlora folk, visst, fine by me.
Nej.. jag bryr mig inte om just DU tar illa vid.. Nej, det här handlade säkert inte om just dig.. handlade om två, tre, 10, 400, 500 000 olika människor.
Skärp er, vuxna människor som fan tror att de alltid har rätt å total vägrar å se nån annan lösning på saker å ting. Fan va sne jag blir.
Klanka ner å verkligen ställa sig å hoppa på en annans dåliga psyke är fan vidrigt gjort om man är en medmänniska. Vet du att nån mår dåligt... VÄLJ DINA ORD.. Fan.. hur svårt kan det vara. Har nån gjort fel, den gjorde det absolut inte med vilje, tänk liiite längre än näs tippen. Nej.. detta handlar inte om mig.. blir bara trött på att se folk bete sig så jävla illa mot vänner, släkt, familj... manipulativa idioter.
Förlåt är ett så bra ord... om man verkligen menar det. Den kan verkligen värma och ta bort en sten från nåns bröst, men används så lite. Samma sak, "det är lugnt, det ordnar sig".. skit bra mening.. MENAR man det så är man en riktig med människa.. en som bryr sig.
Skulle kunna skriva så jäkla mycket nu .. men nej.. tänker inte.. då kommer säkert nån ta illa vid sig å jag får skit för det, å nån annan tycker att "ojdå va han är grinig, är han så jäkla mycket bättre själv?" Ja, tydligen är jag det. Jag är inte perfekt... långt ifrån.. men jävla patrask finns det lite väl mycket av här i världen.
Bajs på er som läser detta å tar illa vid då ni behandlar medmänniskor, vänner, familj, släkt, sambo, barn illa. Ni är inte värda mycket..
Till mina vänner önskar jag all lycka å välfärd. Må solen lysa på er under de regnigaste dagarna å livet le mot er å ge er så lite motgångar som möjligt.
PS: Säger det igen. Jag pekar inte ut någon.. detta är ett allmänt perspektiv över alla miljarder människor som lever, levt å kommer leva på vår jord..
punkt punkt punkt
Ååå va aktiv man är här. Tur att det inte är nån som läser här iaf.. kanske kan börja använda dett som heeelt privat och låsa allt ;OP
I vilket fall som helst. Livet går vidare, träningen går framåt sakta men säkert. Lite ångest idag (torsdag) då magen strulade till allt å inte vill vara med å leka =o/ Men men. tur att den blitt bättre å.
Ryggen har inte varit så här bra på år å dar, har inte mått så här bra fysiskt sen jag va 16-17.. å bättre blir det. =o) Har fått en ny, sundare, syn på livet och börjar kunna planera veckorna bättra när det kommer till barnens träningar, skola å mitt jobb å träning. Känns som ens uppvaknande inte bara va en "känsla" utan det va ett uppvaknande och håller fortfarande på å sträcker på mig å ser mig omkring.
-----------------------------------------------------------------------------------
Har en tuff tid nu annars (ja jag struntar i vem som läser här å för för sig massa). Har sett, hört och känt, samt fått det sagt i gåtor, blitt "laveterad" och fått saker sagda om mitt mentala tillstånd. Har ej mått bra en längre period, och inte varit direkt lycklig på väldigt länge. Men tror väll mig ha funnit ett svar nu och tror mig veta hur jag ska bära mig åt nu.. men som jag sagt förr, så kommer jag INTE göra nått förhastat, vare sig åt det ena lr andra hållet.
-------------------------------------------------------------------------------------
Tack till de vänner som står kvar där för en och som hjälper en och försöker få en att se klart när man bara ser allt i en mörk, dunkel dimma.
Nytt år nya utmaningar
Jahapp. Då va det ett nytt år. Får se vad det för med sig.... kan nog bara bli bättre efter ens uppvaknande. Känns skönt när man känner ett sug efter att få träna, jobba och så.
Jag mår hyffsat bra nu. På g tillbaka. :)
Trött, Tröttare... ZZzzz
Känner mig hängig å trött mest hela tiden. Vill ha snö, lite kallare. Har inget emot att stå å skrapa rutan kl 0520 på morgonen när det är -15 grader.. finns kläder. Bara jag får snö.. =O(
Sen den där förbannade brutna tån. Gör så jäkla ont å slå i. Värken gör mig inte så mycket, men träningen blir hämmad pga det. =O/
Ja ni. Det rullar på. Leo har barnkalas på lördag. Han har bestämt att de ska titta på Transformers 3 tydligen, å käka kladdkakstårta å popcorn å chips. Undrar om en annan får vara med i ett hörn då =O)
Tjipp å puss till påsk på er
Söndags nöjen :(
Så idag bär det av till Adelsö för att träffa familjen som ev ska ta över Lemmy. Känns inge kul, men ett ont måste. :( Vi ska prata och kolla runt lite hur det ser ut samt känna av familjen. Måste kännas rätt, annars lämnar jag inte ifrån han.
Men han får följa med hem igen iaf :) Sen får vi se om affär blir av.
Leo har haft två vuxen kalas redan och nästa helg är det barn kalas. Leo är nöjd, men längtar tills barnkalaset :)
Nej, nu ska vi röra oss.
Ha det gott alla.
Tjipp å kram
Long time no see
Det va ett tag sen och mycket har hänt. Folk har gott bort, tankar har tagit fart, värdegrunder har skapats och raderats, och insikt och förnuft har varit både här och där på gott och ont.
Jag fann mig själv, lite halvt, för ett tag sen efter att ha levt i en dvala från mitt riktiga jag. Ibland har den jag är igentligen visat sig men alltöfr ofta så har en förvrängd version av mig visat sig och fördärvat mig samt lyft mig.
Kris? Jag vet inte. Tillfällig nedgång? Kanske. En prövning? Maybe. Skitsaksamma vad det nu är och var, men jag känner att jag är på g tillbaka till mitt forna jag, den jag vill vara och SKA vara, BÖR vara.
Det är skrämmande när det slår en, likt en teflonpanna släppt från toppen av Eiffel Tornet, att man inte varit i sina sinnes fulla bruk. Kan det vara bieffekter efter att jag gick in i väggen för 6år sen? Tog det mig 6år att SJÄLV bearbeta allt som hänt? Kan va så.
Vi har alla drabbats av "set backs", dragit oss själva i rännstenen, försökt dränka oss i pissoaren, sett världen med andra ögon, sett sig själv som odödlig och oförstörbar trots att man ligger i latrinen med skit upp över öronen. Men sen kommer det nått som tar en tillbaka, hårt och skoningslöst, som om MAN SJÄLV stod på toppen av Eiffel tornet i förd en bungy lina som, denna gång, är fäst i marken bredvid den där tefflon pannan. När man väl trodde att "nu jävlar fixar jag detta och tar mig i kragen" så kommer det nått å drar en tillbaka ner i latrinen. Det där förbannade bananskalet är fan överallt och ingenstans på en och samma gång.
30årskris? Kanske, på sätt och vis.
I vilket fall som helst... jag vaknade och ser nu saker på ett annorlunda sätt igen. Det känns bra, riktigt bra. Jag har haft goda vänner som sett att det inte riktigt stått rätt till hos mig, vare sig psykiskt eller själsligt, som har gett mig, kanske omedvetet ibland, saker att tänka på. Börja värdera livet på ett annorlunda sätt och börja tänka på mig själv, samt familjen.
En viktig sak jag lärt mig nu, försök lev varje dag! Jag försöker nu, igen. Jag vill bli den glada pappan igen. Jag vill INTE vara i denna dvala igen, jag vill bli glad igen. Inte deppig och grubblare, GLAD!
Jag vill finnas där för släkt och familj, jag vill vara den vän DU förtjänar, inte en patetisk människa som tycker så jävla synd om sig själv så det sticker i folks ögon. Jag vill vara JAG igen.
Så jag vill be om förlåtelse och förståelse.
Dags att skaka av sig skiten nu, tvätta av sig all smuts, räta till kragen och ställa sig stadigt med garden upp.
JAG, DU, VI klarar oss ALLTID om vi VILL! Det är upp till DIG att ta tag i dig själv och svälja stoltheten och våga be om HJÄLP när du behöver den. Stå stadigt och tänk, men glöm EJ att LEVA!
Jag såg bananskalet denna gång, och jag är glad för det. För nu kan jag börja analysera mitt liv och omgivning och verkligen bygga upp mig själv till den jag VILL vara och reparera mig själv. Men jag kommer behöva hjälp av mina VÄNNER. Dem riktiga och få jag har kvar.
Jag måste ge ett stort tack till de människor, som man snackat med både på internet, jobb, fritid, som hjälpte mig upp, som går och gått igenom samma kris/skit som en annan. Tack. Det tog ett tag, men nu har jag en platå att stå på. =O)
----------------------------------------------------------------------------->
Nu så, nu ska vi försöka ta nå positivt =O) Jag har juh på börjat ett nytt kapitell i mitt liv. Vaknade upp och såg mig själv i spegeln å tänka "Fan heller".
Som mina vänner vet, så tränar jag nu (dem som träffar mig vet hur mycket jag älskar den sortens träning, pga mitt tjat ;O) ) ordentligt igen (så ofta jag hinner) och försöker äta lite mer riktigt och allt som hör till.
Vuxen poäng! Ka-ching!
Det har hjälpt mig att ta tag i mig själv, trots att man va totalt ur balans fysiskt å psykikt.
Den grupp jag tränar med är helt underbara, unga som äldre, killar som tjejer, och tränare. Det är en hård och tuff sport, men så jävla kul =) men nu när man tydligen måste jobba två skift så missar man varannan träningsvecka.. men där mina vänner, så har jag ändrat mig totalt och det är där jag såg att mitt gamla jag är på g att vakna upp. Jag såg till att jag har möjlighet att kombinera med styrke träning och ev kolla med träningskolegor och vänner som utövar liknande sport att gå ner och träna när vi har tid. Där har jag faktiskt bett om hjälp... och fick det =O)
Barnen har gått i Juijutsu nu ett halvår (till min stora glädje) och ska gradera sig idag (onsdag). Så stolt. =O) Leo pratat om att börja innebandy igen åxo, för han vill fortsätta med juijutsun. =O) Ännu mera stolt =O)
Miio, min lilla princessa är så duktig på gympan. Dem hade termins avslutning igår och hon längtar redan tills det börjar igen =O) Blir så glad och stolt när jag ser att hon inte ger upp, utan kämpar =O)
Men nåsta år blir det ännu mer hektiskt då de ska börjas med simskola igen ÅXO... å vi föräldrar måste juh å hinna med våra intressen och sysslor.
Men jag är så stolt över mina barn att dem ger sitt bästa =O)
En tråkig sak är att vi måste sälja våran älskade Lemmy, då vi inte har tid med han nu när jag går ner på 2skift. =O( Det river i hjärta å själ att sälja han. Men huvudsaken är att han mår bra.
Linda kämpar med körkortet. Det går sidådär med körningen, om jag ska vara ärlig. Hon är duktig, men missar ibland på små banala saker som jag VET att hon KAN och fixar.. och det BRA. Menvi får alla tilt. Men bra att hon kämpar och står på sig.
Ja.. Vad ska jag mer skriva? Jag har så mycket jag vill berätta.. Jag vill visa er alla att jag är snart tillbaka igen, tillbaka på ett eller annat sätt. Jag vill visa min uppskatning till ER som förstått att jag tydligen inte mått nå bra under flera år. Ni som accepterat mig iaf och ni som gett mig vägledning när jag väl bett om det och även smygit in i min hjärna för att försöka sätta tillbaka de trådar som lossnat.
Jag lär mig uppskatta livet igen. Det tar tid, men nu är mina ögon öppna.
Tack!
Ta vara på stunden och lev livet varje dag !
kram på sig
Jag fann mig själv, lite halvt, för ett tag sen efter att ha levt i en dvala från mitt riktiga jag. Ibland har den jag är igentligen visat sig men alltöfr ofta så har en förvrängd version av mig visat sig och fördärvat mig samt lyft mig.
Kris? Jag vet inte. Tillfällig nedgång? Kanske. En prövning? Maybe. Skitsaksamma vad det nu är och var, men jag känner att jag är på g tillbaka till mitt forna jag, den jag vill vara och SKA vara, BÖR vara.
Det är skrämmande när det slår en, likt en teflonpanna släppt från toppen av Eiffel Tornet, att man inte varit i sina sinnes fulla bruk. Kan det vara bieffekter efter att jag gick in i väggen för 6år sen? Tog det mig 6år att SJÄLV bearbeta allt som hänt? Kan va så.
Vi har alla drabbats av "set backs", dragit oss själva i rännstenen, försökt dränka oss i pissoaren, sett världen med andra ögon, sett sig själv som odödlig och oförstörbar trots att man ligger i latrinen med skit upp över öronen. Men sen kommer det nått som tar en tillbaka, hårt och skoningslöst, som om MAN SJÄLV stod på toppen av Eiffel tornet i förd en bungy lina som, denna gång, är fäst i marken bredvid den där tefflon pannan. När man väl trodde att "nu jävlar fixar jag detta och tar mig i kragen" så kommer det nått å drar en tillbaka ner i latrinen. Det där förbannade bananskalet är fan överallt och ingenstans på en och samma gång.
30årskris? Kanske, på sätt och vis.
I vilket fall som helst... jag vaknade och ser nu saker på ett annorlunda sätt igen. Det känns bra, riktigt bra. Jag har haft goda vänner som sett att det inte riktigt stått rätt till hos mig, vare sig psykiskt eller själsligt, som har gett mig, kanske omedvetet ibland, saker att tänka på. Börja värdera livet på ett annorlunda sätt och börja tänka på mig själv, samt familjen.
En viktig sak jag lärt mig nu, försök lev varje dag! Jag försöker nu, igen. Jag vill bli den glada pappan igen. Jag vill INTE vara i denna dvala igen, jag vill bli glad igen. Inte deppig och grubblare, GLAD!
Jag vill finnas där för släkt och familj, jag vill vara den vän DU förtjänar, inte en patetisk människa som tycker så jävla synd om sig själv så det sticker i folks ögon. Jag vill vara JAG igen.
Så jag vill be om förlåtelse och förståelse.
Dags att skaka av sig skiten nu, tvätta av sig all smuts, räta till kragen och ställa sig stadigt med garden upp.
JAG, DU, VI klarar oss ALLTID om vi VILL! Det är upp till DIG att ta tag i dig själv och svälja stoltheten och våga be om HJÄLP när du behöver den. Stå stadigt och tänk, men glöm EJ att LEVA!
Jag såg bananskalet denna gång, och jag är glad för det. För nu kan jag börja analysera mitt liv och omgivning och verkligen bygga upp mig själv till den jag VILL vara och reparera mig själv. Men jag kommer behöva hjälp av mina VÄNNER. Dem riktiga och få jag har kvar.
Jag måste ge ett stort tack till de människor, som man snackat med både på internet, jobb, fritid, som hjälpte mig upp, som går och gått igenom samma kris/skit som en annan. Tack. Det tog ett tag, men nu har jag en platå att stå på. =O)
----------------------------------------------------------------------------->
Nu så, nu ska vi försöka ta nå positivt =O) Jag har juh på börjat ett nytt kapitell i mitt liv. Vaknade upp och såg mig själv i spegeln å tänka "Fan heller".
Som mina vänner vet, så tränar jag nu (dem som träffar mig vet hur mycket jag älskar den sortens träning, pga mitt tjat ;O) ) ordentligt igen (så ofta jag hinner) och försöker äta lite mer riktigt och allt som hör till.
Vuxen poäng! Ka-ching!
Det har hjälpt mig att ta tag i mig själv, trots att man va totalt ur balans fysiskt å psykikt.
Den grupp jag tränar med är helt underbara, unga som äldre, killar som tjejer, och tränare. Det är en hård och tuff sport, men så jävla kul =) men nu när man tydligen måste jobba två skift så missar man varannan träningsvecka.. men där mina vänner, så har jag ändrat mig totalt och det är där jag såg att mitt gamla jag är på g att vakna upp. Jag såg till att jag har möjlighet att kombinera med styrke träning och ev kolla med träningskolegor och vänner som utövar liknande sport att gå ner och träna när vi har tid. Där har jag faktiskt bett om hjälp... och fick det =O)
Barnen har gått i Juijutsu nu ett halvår (till min stora glädje) och ska gradera sig idag (onsdag). Så stolt. =O) Leo pratat om att börja innebandy igen åxo, för han vill fortsätta med juijutsun. =O) Ännu mera stolt =O)
Miio, min lilla princessa är så duktig på gympan. Dem hade termins avslutning igår och hon längtar redan tills det börjar igen =O) Blir så glad och stolt när jag ser att hon inte ger upp, utan kämpar =O)
Men nåsta år blir det ännu mer hektiskt då de ska börjas med simskola igen ÅXO... å vi föräldrar måste juh å hinna med våra intressen och sysslor.
Men jag är så stolt över mina barn att dem ger sitt bästa =O)
En tråkig sak är att vi måste sälja våran älskade Lemmy, då vi inte har tid med han nu när jag går ner på 2skift. =O( Det river i hjärta å själ att sälja han. Men huvudsaken är att han mår bra.
Linda kämpar med körkortet. Det går sidådär med körningen, om jag ska vara ärlig. Hon är duktig, men missar ibland på små banala saker som jag VET att hon KAN och fixar.. och det BRA. Menvi får alla tilt. Men bra att hon kämpar och står på sig.
Ja.. Vad ska jag mer skriva? Jag har så mycket jag vill berätta.. Jag vill visa er alla att jag är snart tillbaka igen, tillbaka på ett eller annat sätt. Jag vill visa min uppskatning till ER som förstått att jag tydligen inte mått nå bra under flera år. Ni som accepterat mig iaf och ni som gett mig vägledning när jag väl bett om det och även smygit in i min hjärna för att försöka sätta tillbaka de trådar som lossnat.
Jag lär mig uppskatta livet igen. Det tar tid, men nu är mina ögon öppna.
Tack!
Ta vara på stunden och lev livet varje dag !
kram på sig
Mmmm..
Hann fundera lite när jag va på jobbet idag om vänner.
Vi, inhyrda, har blivit så väl mottagna på detta företag så det är sjukt åt det. Man känner sig som en av dem verkligen. Så kul =O)
Men sen änns privata vänner. Man hinner verkligen inte umgås med dem längre. Max ett 5min samtal med många på ett par månader, det är det man hinner med. Sjukt om man tänker efter. Inte konstigt att många stigar växer ihop, men sen gäller det att båda parter vandrar på den å. Det är ingen enkel riktad väg. Dock ska det inte försökas efterlikna en autobahn heller.
Men man kan inte hjälpas att undra och fundera om det nu vore så himla fel att låta vissa stigar växa samman å kanske bara vara en betraktare, max en ytlig bekant? För man åldras, får andra värderingar, upplever saker och ting på ett annorlunda sätt helt enkelt. Får andra värdegrunder att förlita sig på och leva efter.
Alla förändras vi. Vissa saker till det bättre, andra till det sämre. Olika färdigheter man höll fast vid som ung faller i glömska, nya tas i bruk. Samma gäller vänner?
Kanske det är dags att försöka ignorera vissa och lyfta fram andra? Kanske dags att kolla igenom telefonboken och mail lista och allt vad det kan vara och verkligen syna dem som finns där och behålla dem som verkligen är äkta och byta bort de andra mot några som kan vara nyttiga åtminståne?
Vad vet jag. Jag är en i mängden. Ett litet korn i Guds sandlåda. Vem orkar igentligen bry sig.
Avslutar med en skön test/låt av Snow feat jelleestone - That's my life
I used to sit and wish for all this stuff before
Now I got it & dont want the shit no more
Never had a girlfriend when I was living poor
So who the hell are these women knocking at my door
Im through with these so called friends of mine
Cause no one was around when I was doing time
No one ever called or send a dime
None of these fakes drop me a line
Snow will survive this fucked-up game
Ill live to see my enemies bow in shame
Cause thats my life
First I got the money
Then I get the drama
Tired of the hating
Be careful of the karma
Then I got the baby
Never loved the mamma
Screw them all the haters
I dont need the trauma
Its always about me doing for you
What you dont think I got problems too
Never see you when Im broke and need a few
But you always find me when your rent is due
Sit back shut your mouth I got something to say
Everything I used to do Im gonna change today
Why you only call me when you need my car
Ive given too much been pushed too far
Cant figure out whose being real
Screw yall fools
Thats the way I feel
Cause thats my life
First I got the money
Then I get the drama
Tired of the hating
Be careful of the karma
Then I got the baby
Never loved the mamma
Screw them all the haters
I dont need the trauma
... kastar även med en av de mest elaka låtar jag hört som kanske skulle tillägnas vissa här i världen... lr nä..
Vi avslutar med nå positivt istället..
Grilla mycket å njut av tillvaron. Imorgon kan vara sista dagen du verkligen känner dig fri.
Tjipp tjopp
Vi, inhyrda, har blivit så väl mottagna på detta företag så det är sjukt åt det. Man känner sig som en av dem verkligen. Så kul =O)
Men sen änns privata vänner. Man hinner verkligen inte umgås med dem längre. Max ett 5min samtal med många på ett par månader, det är det man hinner med. Sjukt om man tänker efter. Inte konstigt att många stigar växer ihop, men sen gäller det att båda parter vandrar på den å. Det är ingen enkel riktad väg. Dock ska det inte försökas efterlikna en autobahn heller.
Men man kan inte hjälpas att undra och fundera om det nu vore så himla fel att låta vissa stigar växa samman å kanske bara vara en betraktare, max en ytlig bekant? För man åldras, får andra värderingar, upplever saker och ting på ett annorlunda sätt helt enkelt. Får andra värdegrunder att förlita sig på och leva efter.
Alla förändras vi. Vissa saker till det bättre, andra till det sämre. Olika färdigheter man höll fast vid som ung faller i glömska, nya tas i bruk. Samma gäller vänner?
Kanske det är dags att försöka ignorera vissa och lyfta fram andra? Kanske dags att kolla igenom telefonboken och mail lista och allt vad det kan vara och verkligen syna dem som finns där och behålla dem som verkligen är äkta och byta bort de andra mot några som kan vara nyttiga åtminståne?
Vad vet jag. Jag är en i mängden. Ett litet korn i Guds sandlåda. Vem orkar igentligen bry sig.
Avslutar med en skön test/låt av Snow feat jelleestone - That's my life
I used to sit and wish for all this stuff before
Now I got it & dont want the shit no more
Never had a girlfriend when I was living poor
So who the hell are these women knocking at my door
Im through with these so called friends of mine
Cause no one was around when I was doing time
No one ever called or send a dime
None of these fakes drop me a line
Snow will survive this fucked-up game
Ill live to see my enemies bow in shame
Cause thats my life
First I got the money
Then I get the drama
Tired of the hating
Be careful of the karma
Then I got the baby
Never loved the mamma
Screw them all the haters
I dont need the trauma
Its always about me doing for you
What you dont think I got problems too
Never see you when Im broke and need a few
But you always find me when your rent is due
Sit back shut your mouth I got something to say
Everything I used to do Im gonna change today
Why you only call me when you need my car
Ive given too much been pushed too far
Cant figure out whose being real
Screw yall fools
Thats the way I feel
Cause thats my life
First I got the money
Then I get the drama
Tired of the hating
Be careful of the karma
Then I got the baby
Never loved the mamma
Screw them all the haters
I dont need the trauma
... kastar även med en av de mest elaka låtar jag hört som kanske skulle tillägnas vissa här i världen... lr nä..
Vi avslutar med nå positivt istället..
Grilla mycket å njut av tillvaron. Imorgon kan vara sista dagen du verkligen känner dig fri.
Tjipp tjopp
Den senaste eran
Fy fan va dålig man är på att uppdatera. Shame on me.
Vad har hänt? Jani.. Fick juh jobb som säljare åt härjedalskök och sålde köksluckor, men sa idag upp mig pga att jag inte kände att det va ett jobb som passade mig. Det var otroligt lärorikt å kul måste jag dock säga.
Efter att jag fått detta jobb så har jag istort sätt bara jobbat. Jobbat jobbat jobbat. =O/ Så det har inte funnits så mycket att skriva om. =O/
Dock har en riktigt tråkig sak skett. Miio har brytit armen =O( Hon hoppade studsmatta med tre andra, äldre flickor, flög ur baklänges å landade på sin arm =O( Men hon är en tuff tjej det där. Gnäller väldigt lite å säger enbart till när det verkligen gör ont. Så tuff lill skruttan.
Ja.. det får räcka för denna gång
Får se om jag blir bättre på å skriva här när jag får normala arbetstider =O)
Vad har hänt? Jani.. Fick juh jobb som säljare åt härjedalskök och sålde köksluckor, men sa idag upp mig pga att jag inte kände att det va ett jobb som passade mig. Det var otroligt lärorikt å kul måste jag dock säga.
Efter att jag fått detta jobb så har jag istort sätt bara jobbat. Jobbat jobbat jobbat. =O/ Så det har inte funnits så mycket att skriva om. =O/
Dock har en riktigt tråkig sak skett. Miio har brytit armen =O( Hon hoppade studsmatta med tre andra, äldre flickor, flög ur baklänges å landade på sin arm =O( Men hon är en tuff tjej det där. Gnäller väldigt lite å säger enbart till när det verkligen gör ont. Så tuff lill skruttan.
Ja.. det får räcka för denna gång
Får se om jag blir bättre på å skriva här när jag får normala arbetstider =O)
