mijoma

Ja. Fasen. Det kan man påstå att man är. Arbetet fortskrider med mig själv och mina inre demoner. Det finns inga känslor, jag bara är, känns det som. Men det kanske hör till.
Folk pratar mycket, å dem förvränger allt till det mest... ja..., banala och allmänt patetiska saker. Att ens liv är så intressant att det måste snokas, det ska kollas, det ska spridas dittan och dattan. Men, som sagt, hör väll till.,skulle vara skönt att slippa dessa personer runt en, men dem är fan svåra att plocka. För många av dem håller ihop. Ska nog fixa nått för er att prata om. Jäkla idioter.

Just,ja. Ni som läser här. Kommentera gärna åxo.

Natti på er