mijoma

Ja. Fasen. Det kan man påstå att man är. Arbetet fortskrider med mig själv och mina inre demoner. Det finns inga känslor, jag bara är, känns det som. Men det kanske hör till.
Folk pratar mycket, å dem förvränger allt till det mest... ja..., banala och allmänt patetiska saker. Att ens liv är så intressant att det måste snokas, det ska kollas, det ska spridas dittan och dattan. Men, som sagt, hör väll till.,skulle vara skönt att slippa dessa personer runt en, men dem är fan svåra att plocka. För många av dem håller ihop. Ska nog fixa nått för er att prata om. Jäkla idioter.

Just,ja. Ni som läser här. Kommentera gärna åxo.

Natti på er

Tröttare än tröttast, ser på livet ur en väldigt mörk och dyster vinkel. Men det är väll så det ska vara stundtals? Måste se allt i gråskalor ibland för att uppskatta färgen.
Jag har fortfarande inte riktigt förstått hur folk tänker? Å nu, för ett par dagar sen märkte jag ( jag skulle maila lite info) märkte jag en sak som gjorde att jag började, av en,underlig anledning, fnissa å skratta. En sak man inte ska kanske göra det åt, men men.. Hehe. Löjligt,men så är det.

Har varit mycket musik igång på sista tiden, och,har funderat lite kring det. Hur kan man ryckas med ,sådant ,känslomässigt i lite ljud? Men fan vad man har funnit låtar som kan måla upp en känsla som man sen tar till sig. Samma sak med allt visuellt. En jäkla bild man ser å tänker "god damn, detta är fan så det är" ... fick en sådan här om dagen. En bild som sa "detta har du levt med" hehe.

Annars så börjar man bli rätt ok... Har bearbetar å tänkt. Jag är väll inte riktigt 100% än. Men det kommer. :-) Rensar lite folk ur tillvaron igen, energi slukare som dem är. Men nu till veckan som kommer (v25) kommer det två små energi givare å glädje spridare :-) dem som är det viktigaste... mina barn. Utan dem är jag inte hel. Puss på er, pappa kommer alltid älska er.

Till er vänner, all lycka i världen. Till er andra... Nej.

Har så mycket att skriva, men mycket av det skulle förstöra för vissa personer. Jag vet att DU är här inne å läser ibland. Börjar tappa förtroendet på människor i dessa krokar.. eller människor överlag, speciellt kvinns.. Ni må va bland de underbaraste varelserna som går på denna jord, men shit vilket kontroll behov och bekräftelse behov. Visst att det ligger i människans natur "SE MIG HÖR MIG" men att lägga in "gör som jag säger" eller "det du säger/gör är feeeel". Jag har lovat mig själv att leva varje dag. Lyckas ibland, misslyckas då å då. Men nått positivt gör jag varje dag. Så jag slipper gärna drama queens och folk med kontroll behov, eller uppmålande av Fan på väggen. Jag mår inte själv hundra, så jag behöver omringa mig med folk som muntrar upp mig, inte ifrågesätter och dömer mig. Jag vill vara glad och lycklig.. skratta å bara va.. snälla. Låt mig göra det.