Fattigbloggen
Personligen tycker jag att det är.... Riktigt jävla skitbra =O)
Det är bra för folk att få känna på hur det är att leva på existens minimum, känna kraven och begränsningarna som finns där då du inte kan göra allt som en vanlig arbetare kan göra. Och i dagens samhälle, nu när det är mass varsel både högt och lågt, kommer fler att få leva på "riksnormen". Vi If-metallare ska få 80% ... eeeh. Räknat på vadå? Jo, nånstans runt 14000kr.. eeeeh.. Tror inte jag knappt vet nån som jobbar inom industrin som har 14000kr i ingångslön.. Jag kanske har förstått det hela fel .. men jag vet att jag kommer förlora 4000kr ca på denna nya 80% regeln som de hög avlönade politikerna satt.
Känns som man får betala straff avgift för att man är arbetslös. Och vi är ett gäng som blir/blev arbetslösa mot vår vilja. Men var finns hjälpen?
Tur är att Linda har kvar sitt jobb, annars så skulle vi gå i personlig konkurs.
Men fortfarande fattas det ett gäng tusenlappar nu när en annan blir fritids utforskare mot när man hade ett jobb, och det kommer bli knapert.
Jag vill inte behöva ringa till mina föräldrar och be om ett lån.. Det känns som man misslyckats då. Jag vet att dem inte heller är gjorda av pengar, men jag vet att dem skulle hjälpa till om dem kan. Men fortfarande, så länge inte mina barn blir drabbade så är jag nöjd. Så länge dem har mat på bordet, rena kläder, tak över huvudet och är friska och glada är jag nöjd.
Jag har levt på social bidrag.. jag har kännt hur hårt livet kan vara när pengar är nått som bara finns i drömmar. Jag minns när jag fick ringa och be om uppskov på räkningar, ringa till olika inkasso firman och förklara läget. Jag vet hur det kändes att se in i skafferiet och se att maten kanske räcker veckan ut och veta att man redan lånat till det man har där inne i skafferiet. Jag minns när vi hade en film kväll hemma hos mig, när vännerna kom med öl, dricka, chips och sådant.. jag satt med ett utgånget Cornflakes paket, som jag unnat mig för nån månad sen, och knaprade på halv sega majsflingor och drack vatten. Jag fick smaka av mina vänner om jag ville, men jag tackade endast ja till en öl då.. man vill juh inte belasta nån annan eller värka hjälplös inför sina vänner.
Jag minns när en gammal vän till mig kom hem till mig, hotade mig med stryk (med glimten i ögat såklart) om jag inte tog på mig ytterskona och följde med ner till lokal affären. Där handlade han basvaror åt mig för 600kr.. en vän som inte har nå som helst skyldighet till att hjälpa GAV mig mat för 600kr. Det, kära läsare, är en vän. Han krävde inget tillbaka... idag har jag otroligt dålig kontakt med han, och det svider och jag skäms för det.
Han ringde mig engång, när jag hade fått jobb, och fråga lite snällt om jag kunde av vara en tusen lapp till han, då han hade det dåligt ställt, själklart.. men han betalade tillbaka senare. Jag kunde inte betala tillbaka, det visste han, men jag ska betala tillbaka det till han, det lovar jag.
Om han läser detta så vill jag bara säga att jag är dig evigt tacksam, och du vet att jag alltid ställer upp om jag kan för dig.
Jag hjälpte morsan med städning förr och fick lite pengar för det av henne. Det va kul då. Sen fick jag anställning på den firman.. 1200kr extra i månaden när man är 16år.. det är fint.
Jag minns min första riktiga lön från ett jobb som JAG själv hade skaffat. Fy fan vad rik jag kände mig då.. 12000kr tror jag att jag fick. Fy fan va rik jag kände mig.
.. får fortsätta skriva senare.. ska hämta barnen från dagis nu, och sedan trolla fram lite mat till dem.
Tjillevipp.
Pengar går inte att äta, men det är fan det enda som håller en levande
Har också följt den bloggen & tycker att det är jättebra att fler får känna på hur det är att leva fattigt..
Är i den sitsen nu med & har ingen sambo som kan hjälpa med pengar.. Jag är också stolt av mig & lånar helst inte pengar av mina föräldrar eller så. Iofs har det aldrig varit så illa, men denna månad ser inte så jätterolig ut..
Roligt med en längre blogg så man hade något att läsa då man lunchade. ;)
Påverkande inlägg du skrivit. Minns oxå hur rik man kände sig när 1a lönen trillade in på kontot:) Lever själv på csn bidag just nu och har det bra. Tidigare har jag levt på socialbidrag Några år. Vill aldrig behöva göra det igen..
Jag har två vänner. ett underbart par. Dom har alltid ställt upp på mig, jag lever ett otroligt jobbigt liv, har i princip alltid gjort det. Dom här vännerna, ställde upp på mig när jag som minst anade det. Varenda krona var slut, inte ens ett smörpaket i kylen fanns, magsjukan härjade hos mig då. Min son som tur va, fick mjölkersättning o behövde inte lyxen av all annan mat. Rätt som det var, ringde det på dörren. Där stod min ängel, med två stora pappkassar full med mat och cigg. Han log mot mig, o bad om ursäkt att han inte kommer in, för han var inge sugen o bli magsjuk. Jag stod där, ställd o paff med tårarna rinnandes nerför kinden. O han försvann. Idag vet vi vilken kärlek vi har till varandra, fast vi inte hörs av ens varje halvår. Om jag kunde, så skulle jag ge dom allt. För dom förtjänar allt det bästa. Jag älskar dom av hela mitt hjärta, såna vänner är svåra o hitta. Men inte speciellt svåra att ha kvar, för trots allt, så är dom riktiga vänner. <3
